livsstil°

Ser att du blir svagare och svagare för varje dag, mer trött och inte lika aktiv som du brukade vara. Jag vet att du kan, vi alla vet att du är stark nog att kämpa dig upp från detta. Det svider, varje gång ja höjjer rösten emot dig, när vi tjaffsar och bråkar, jag vill inte ha det såhär. Ja tror inte att någon av oss vill det.. Jag hoppas och ber att du blir bra efter operationen. Att allt blir som förut. Inte sovit nått på flera nätter, kan inte sluta tänka, tänka på vad som händer sen, hur kommer det gå? varför blev det såhär, varför du? Trodde aldrig att det skulle bli såhär.. Det gick ju uppåt, och nu rasar allt bara ner. Den snällaste människan om jag någonsin stött på, den absolut bästa. Bara din röst får en att bli lugn. Du är inte min riktiga pappa, men jag älskar dig som om du vore det. För du har funnits där för mig mer än min riktiga. Jag ahr spenderat mer tid, dagar och år. Jag har skrattat och gråtit mer med dig än han som egentligen är min riktiga pappa. Mer än halva mitt liv har du funnits där för mig. Du har den rollen för mig. Jag är så enormt glad över att du finns i mitt liv. Detta drar ner mig bara tanken på att du kan försvinne gör mig galen. Det får inte hända, aldrig det får inte vara sant. Och jag vet att jag har förändrats, inte konstigt när allting bara dödar mig innifrån.Jag försöler att le och inte visa den smärtan jag känner alla tårar som bara vill ut. Jag tror inte att man kan förstå det om man inte vart med om det själv, detta är omöjligt, kan inte förstå det. Låt det vara en dröm. Och snälla väck mig nu..