We live the rest of our lives, but not toghether.

Jag kan svära på min mamma aldrig varit så kär, aldrig varit så svag för en kille innan. Aldrig varit så lycklig över att få vara i hans närhet. Aldrig kunnat bli så glad över ett sms. Aldrig trott att man kan falla så hårt för någon. Och aldrig har jag trott att man skulle vilja bli gammal och vilja leva resten av sitt liv med någon när man bara är 15 år. Jag ville tillbringa hela min dag med dig. Jag ville dela mitt liv med dig jag ville ge dig hela världen allt för o få dig o må bra allt för o få va med dig. Jag är inte perfekt och har aldrig heller påstått det. Jag gjorde också fel men äligt talat så skulle jag hellre velat bli skjuten i benet än o få höra allt du kallat mig. Hur kan man gå från att vara det finaste i min värld till att bara försvinne och lämna lite smuts, tårar och svek bakom sig. Jag vet att jag felat men det är inget jag velat. Jag skulle kunna skriva och skriva i flera dagar berätta både bra och dåliga saker som hänt under våran år tillsammans. Men jag får inte ut nått av det, blir bara ledsen och irriterad. Jag kan bara inte förstå hur man kan säga till någon som man sagt ha varit ens allt sånna saker. Jag kan inte glömma dig fast jag borde. Allt är bara så komplicerat och onödigt.  Jag kunde inte se mig själv med någon annan än dig, du var den enda för mig den som jag älskade högst. Men dagen kom då jag låg i flera timmar och bara grät, jag drunknade nästan i mina egna tårar och tänkte på allt. Allt vi gått igenom, du var så speciell men inte samma person. Hur kunde någon ta kontrollen över mitt eget liv som jag byggt upp sedan jag var lite, min styrka och min vilja allt det ligger just nu på botten. Jag kunde tänka klart jag kunde se allt det possitiva i det negativa, jag trodde på mig själv, jag hade viljan som fick upp kämpar glöden till toppen. Men numera kan jag bara se det negativa, tror inte på mig själv eller någon annan. Så rädd att falla tillbaks, falla i någon annans famn och börja om på 0. Jag har inte styrkan längre, ger upp så lätt för viljan är borta kämpar glöden har nästan brunnit ut. Saker du sa fick mig att falla. Mitt hjärta brinner precis allt jag drömmde om är slut. Du förändrade mig jag är inte den jag var. För mitt livs största misstag var att lita en gång till, men det är oftast så att hjärtat går dit det vill. Jag trodde du var rätt men du va fel. jag älskade dig så mycke du var min andra del. Tiden är förbi nu torkar jag tårarna och går forbi.
Alla minnen som finns sitter fast i hjärtat. Men när du lämnade mig tog du med dig ena halvan, där våran minnen sitter, tack för allt och nu går jag vidare utan dig, du tog en stor del av mig, men ja ska bygga upp allt som du rasat ner. Ni har hört det förr du var det bästa som hänt mig, men nu är allt borta jag går åt andra håller och vänder mig inte om. Styrkan och viljan ska jag bygga upp igen. Det är inte så att jag kommit över dig, för det kommer vara det svåraste. Men ja ska komma över dig!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Kan du visa en bild så man ser hans ansikte ? :)

Har han fb ?

2011-08-06 @ 11:34:47
Postat av: johanna

Finna alltid bakom din rygg <3

2011-08-06 @ 15:02:13
URL: http://johannaacaroline.blogg.se/
Postat av: Anonym

vart har du köpt dom rosa byxorna som du har på näst sista bilden ? och finns dom fortfarande?, i vilken affär? riktigt snygga, svara gärna i bloggen! :) <3

2011-08-07 @ 17:42:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0